Tuvaluva

Igår var vi till täby C för att inhandla lite kläder! Hittade på en hel del. Fast det är inte så vidare kul att handla kläder med den här magen... är inte så mycket som passar nu förutom mammakläder och stora tunikor. Utan jag får ta en större shoppingrunda sen i sommar när jag inte är gravid längre! Men nu har man ialla fall lite strumpor och underkläder :P
Sen på eftermiddagen fick jag akupunktur igen. Fast sjukgymnasten hade jättesvårt att få in nålarna för jag var så spänd i hela kroppen. Så det var visst välbehövligt ialla fall. Sen somnade jag på soffan vid 20-tiden och sov på i 12 timmar.. det var skönt att få sova ordenligt! Har inte gjort det på ett tag nu..

Idag var jag till smärtkliniken igen och fick prata av mig lite. Tyvärr hade han inte så mycket mer att säga om yrseln än vad jag redan fått höra, och vi pratade om att jag måste få kontroll på huvudvärken igen så jag orkar med att jobba etc. Men det var skönt att beklaga mig lite!

Nu ikväll var vi faktiskt och kollade på en lägenhet. Fast det var för stor och för dyr! en 5:a på 110kvm.. liiiite väl stort kanske.. Men vi får se.. Jag vill ju inte alls bo i lägenhet, men jag vill inte heller vara bostadslös.. Klurigt det där..

Nu är det dags för banan & mjölk innan jag somnar, så jag inte vaknar inatt och är hungrig..

Det är en mardröm, det man inte tror ska hända en själv har hänt.. Vårt hus har brunnit ner.. Helt..

tror inte att jag fattat det än.. Nu bor vi hos mina föräldrar tills vidare, och det känns mest som om vi är här på helgbesök bara för att åka hem snart.. Men det går ju inte.. för det enda som är kvar av huset är murstocken som står upp som ett utropstecken!

Det var i torsdags, mitt på dagen. Jag hade vart hemma en liten stund, eldade på som vanligt i vedpannan. Sätter mig i soffan och känner helt plötsligt röklukt. Ser ut genom fönstet, och då är det massa rök. Springer ut, runt på baksidan. Då pyr det upp fullt med rök från hela taket, alltså under tegelpannor och allt. Efteråt så har vi fått reda på att det redan då var försent att rädda huset.. eftersom det då brann på hela vinden redan..
Men jag sprang in, hämtade vanliga hem telefonen och ringde 112. Innan jag hann säga vart jag befann mig så bröts samtalet för att elen gick i huset. Så då sprang jag till grannarna som inte var hemma, för att sen igen springa in och leta efter mobilen. Paniken växte varteftersom.. Sen in med Rufus i bilen, och så sprang jag in ytterligare en gång för att hämta dator och jackan. Under den här stunden såg jag aldrig nån eldlåga alls, bara rök, så jävla mycket rök!!
Men när jag väl pratat med larmcentralen så kom branbilarna fort. Allt gick så fort. Eftersom jag fått i mig lite rök, är gravid, och vart rätt chockad så vart det ambulans till sjukan. Jag vart inte så länge där eftersom allt såg bra ut.

På vägen tillbaka från sjukan så ringde insatsledaren och förberedde oss på det värsta. Dom skulle bara försöka i 20min till, och det gjorde dom ,men det gick inte.. Elden var för svår att angripa. I och med att huset var väldigt gammalt, så fanns många luftutrymmen i väggarna där elden o röken kunde lätt spridas. Så då koncentrerade dom sig på att rädda inventarierna istället. Redan när vi kom från sjukhuset så hade dom fått ut en hel del.
Vi fick gå in en snabbis i huset när elden tog en liten "paus", så vi slet ut lite porslin och började dokumentera lite hur det såg ut. Brandmännen sa att det var bra ur försäkringssynpunkt. Men vi hann inte med så mycket för elden började ta fart igen och strax efter var huset helt övertänt..

Anders & Jim (tack Jim!!!) hjälptes åt att ta hand om de saker och möbler som räddats ur huset. Min farmor och faster var också där och hjälpte till. TACK!!! och mamma.. och alla brandmän, asså vilka killar! helt underbara!!!

Brandorsaken då.. Man vet inte helt säkert. Men den troligaste gissningen är skorstensbrand, och att det kan ha varit nån spricka i röret. Nån gnistra då och då har letat sig ut, sprickan blir större & större, och då kommer det ju inte mer luft och sen sätter det fart. Det kan ha varit så att det har småpyrt i flera dagar.. Så utan att veta det så har vi bott i en tidsbomb. Det kunde lika gärna ha hänt sent på kvällen när vi sov, och eftersom sovrummet var det rum som rökfylldes först så...

Så även om vi nu inte har ett hem längre, det mesta är uppbränt (alla kläder brann upp tex) så är vi glada som fan att vi lever och mår bra!
Men nu är det en trasslig och jobbig tid som väntar.. Först så skriver vi ner ALLT som förstördes, och det är mycket det. Det är inte lätt alls att tänka igenom EXAKT vad man hade.. Och sen måste vi ju ha nånstans att bo.. ett nytt hem..
Men vi tar dag för dag..

Det är otäckt när man tänker på att det brann så mycket som det faktiskt gjorde när jag upptäckte branden. Att man var inne helt ovetandes om att det brann rumt om en i väggar och ovanför i taket. Brandmännen själva trodde inte alls att det var så allvarligt som det var när det kom till huset. Men det tog inte så lång tid för dom att inse att det var en svårangripen eld, och dom fick då tillkalla förstärkning. Det var otroligt många brandmän där, och brandbilar! och poliser och tidningen..

Pjatten märker ju att det inte så som det ska. Samma dag som allt hände så fick jag väldigt mycket sammandragningar, men det var ju inte så konstigt.. Försöker ta hand om mig, men det är svårt när allt är så konsigt och overkligt. Idag vart jag yr igen och spydde massa, så nu är det verkligen vila som gäller!

Imorgon ska vi gå igenom sakerna som räddats för att se hur mycket som är rökskadat. Tyvärr är det en hel del tror vi. Först kändes det som om det mesta av sakerna hade klarat sig, men nu när vi börjat gå igenom det så upptäcker vi att det är bara en liten del som finns kvar. Men man får tänka att det faktiskt bara är saker trots allt.. Men många ting har stort affektionsvärde som inte går att ersättas, och mycket av sånt är nu borta..

fy faan hur det kan bli..