Tuvaluva

Tänkte skriva lite om hur förlossningen blev!

Den vart lång. Började å¨fredagen med 18 timmars förvärkar som kom var 15:e min. På lördag morgonen (från kl 6.30) övergick de till värkar. Kände direkt att nu är det en riktigt värk och ingen skitförvärk! Men man visste ju inte då om det skulle fortsätta eller lägga av.. Vid 10-tiden så kände jag mig rätt så säker på att nu jäklar är det verkligen dags! Äntligen!!
Så då ringde jag in till förlossningen och förvarna att det var på G!

Värkarna kom med ca 8min mellanrum under hela lördagen. På eftermiddan nångång blev de lite tätare, då kanske mellan 5-7 min.
Och så var det under hela lördagkvällen. Vid tolvtiden på natten (mot söndag) då blev de ännu mer intensiva men inte så mycket tätare. Sen helt plötsligt så var det outhärdligt, då var det svårt att klocka. Så då åkte vi in!

Vi kom till fl vid 02 tiden, hade då fina etablerade värkar som kom var 2-3 min och var öppen 4cm. Så vi fick stanna! :)
Jag badade, gick omkring med gå-stol i korridoren och hade det ganska okej.
Provade sen lustgas, först var vi inte alls överrens men sen vart vi bästa vänner! Fick några fjortisfyllor haha.

Det gick frmåt, men låååångsamt. Så vid 8.15 tar de hål på hinnorna (så det var inte vattnet som gått..) Värkarna gjorde då direkt bra mkt ondare, jag stod ut till 10-tiden, sen la dom PCB. Det gjorde pissigt ont att få, men jag vart in princip smärtfri under en hel timma så jag kunde slumra lite.

Sen började krystvärkarna (vid 11-tiden), och jag började krysta vid 12-tiden. Efter ca 30 min krystande blev värkarna mindre och mindre effektiva så jag fick inte mycket hjälp av kroppen alls. De upptäckte då med att bebisen hade i någon rotation lagt huvudet snett så det var som lite stopp...
En extra barnmorska fick då komma in och pressa på magen när jag krystade. Och som hon tryckte.. jäklar! Hon armbågade sig ner på magen och tryckte med hela sin kraft för att det skulle hända nåt. Det kändes som flera timmar, men sen såg jag i journalen att det var "bara" i 20 min som hon fick pressa.


Jag sprack inte mkt alls, utan bara med 2 stygn. Skönt! Fast när hon skulle sy då var jag så trött på smärta, så när jag då drog i mig lustgas så svepte jag i mig på tok för mycket och tuppade av! Fast det var ganska skönt att göra det :P

Sen ut med moderkakan, som tyvärr inte mådde så bra. Barnmorskan sa att det var bra att bebsien kom ut då, annars hade vi kunnat blivit sjuka båda två. Moderkakan var också lite skadad så hon misstänkte att inte hela kommit ut. Nu vet vi inte hur det var med den saken. Nån dag efter så kom en JÄTTEklump ut och en barnmorska på BB kollade på den och trodde det var en moderkaks-rest. Så det är inget kvar nu ialla fall, då hade jag blödit mer!!

Förlossningen tog streax över 30 timmar från första ritkiga värk till bebis + 18 timmars reg. förvärkar.
Så trött var man... Sen sov hon inte ett smack under hela första dygnet så man var lagom kocko i huvudet då vill jag säga!

Men nu börjar man komma ikapp lite och fatta vad som hänt, och vi blir lyckligare för var dag som går!! :D