Tuvaluva

Har varit i sommarstugan några dagar och glömde datorn hemma, så därför har jag inte kunnat skriva här på några dar. Men läget är väl ganska så oförändrat, tyvärr...
Har fortfarande mkt förvärkar, de har nog kommit regelbundet nån eller några fler kvällar, men jag har inte orkat brytt mig och kolla klockan.

Sov riktigt dåligt inatt, och har nyss fått akupunktur så nu känner jag mig mer död än levande..

Har börjat svullna ordentligt nu i värmen, det stramar om fingrarna när jag böjer dom. Fötterna är som klubbor. Så nu är det bara flippisarna som funkar att ha på fötterna, allt annat är tortyr..

Och jag som tyckte jag hade lite kläder förut, nu kan jag knappt ha några alls! Så jag var till HM och köpte en tunn klänning som var gravidmag-vänlig, och som man kan ha sen med! Byxor går knappt att ha längre, det klämmer o stramar!
Skönast vore att gå näck.. haha men jag tror jag hoppar den lösningen!

Samtidigt som man är hur gnällig och grinig som helst, så är man ändå så full av glädje och längtan! Det som väntar oss är nåt fantastiskt!! Och det är väl det som gör att väntan känns så lång!! Jag ser först och främst fram emot förslossningen, och jag tror jag kommer bli så hög på adrealin när jag fattar att det är på gång att jag inte kommer kunna vila alls :P
Och sen, själva resultatet av allt! En bebis, VÅR bebis!! känns fortfarande helt overkligt! Och jag längtar så efter egentligen ALLT som har med Pjatten att göra!
Och just att kunna ut och gå med barnvagnen om kvällarna, det är en av de saker jag längtar mest efter, just eftersom jag inte orkar gå alls nu, så det ska bli befriande!

Och visst finns det en viss charm i att gå nu och vänta, och att det kan sätta fart precis när som helst! det är pirrigt, men också vansinnigt tröttsamt!