1 år!!
I torsdags var det exakt 1 år sedan vi fick reda på att jag hade en pjatt i magen!!! ♥
22 oktober 2008 så var det ett plus på stickan!
Jag hade gjort ett antal test innan som visade negativt, men jag gav inte upp med testandet! Dagarna o veckorna gick, utan varken mens eller ett +. Kroppen kändes konstig, men då visste jag inte om det berodde på att jag slutat med p-piller nyligen eller om jag bara var skengravid helt enkelt. För man ville ju så gärna så man letade tecken mest hela tiden haha. Men konstig kände jag mig.
Nån vecka tidigare så hade jag väl lite gett upp att det skulle bli ett positivt test, och började vänta in mensen istället. Så för att trösta mig gick jag o tatuerade mig (min 3:e tattoo).
Och helgen sen 23-25 okt skulle vi till Umeå och hälsa på våra vänner. Sprit hade inhandlats i massor, och tänkte väl att jag skulle festa som en galning för man vet aldrig när sista gången blir! Så glad värre var jag o såg fram emot en jättekul helg med festande hela helgen lång!
På torsdag morgon så kom jag på att jag kanske skulle ta ett test till bara för att vara på den säkra sidan att det inte var nåt, så jag kunde dricka med gott samvete. Eftersom jag fått så många negativa resultat så var jag inte särskilt förväntansfull utan kändes mer som ett rutinprov på nåt vis...
Och så blir det ju inte alls som jag trott. Det blir ett PLUS!!!! Jag blir totalt chockad, och det första som jag tänker haha är att "nu kan jag ju inte dricka i helgen ju..." och blir HELT förstörd... Jag gråter o gråter och är så glad samtidigt som jag blir SKITRÄDD!!!!
Och sen tänker jag att jag måste ringa nån. Anders ville jag ju inte berätta för på telefonen, så jag ringer till Ida som tror att nåt jättehemskt har hänt eftersom jag inte får fram ett ord först utan bara tokgråter :D
När jag lugnat mig kom jag på att jag nyligen gjort en magnetröntgen av skallen då jag under hösten fick en hjärnretning. Då blir jag skraj igen för en sån röntgen är ska man absolut inte göra när man är gravid. Så jag ringer till mvc och får komma dit samma dag. Som tur är så var jag inte gravid när den röntgen gjordes men det var inte så långt ifrån. TUR!
Och sen gå hela långa dagen och vänta på att Anders skulle komma hem... När han väl kommer hem så slänger han i sig middagen (som var nån trist matrest från dagen innan) och skyndar sig sen ut och ska fortsätta att jobba på husfasaden med min pappa. (Vi höll på o tilläggsisolera huset förra året.). Så då kunde jag inte säga nåt under middagen heller. Fatta vad svårt det var där o inte säga nåt!!!!!
Sen, sent på kvällen när de äntligen är klara, då har jag tänt ljus i sovrummet och sitter på sängen o väntar. Jag höll på halvt dö av nervositet. Och hade väl tänkt säga det på nåt roligare sätt men jag kunde inte hålla mig så jag sa det på studs!!
Den kvällen låg vi länge o pratade... :)
Och sen hade man ju gärna pratat om det hela helgen och smälta det hela. Men tidigt fredagmorgon bar det av med bil till Umeå med 2 andra vänner. Så vi kunde inte prata om det på flera dagar utan bara låtsats som ingenting.. URJOBBIGT!!
Men jag lyckades med att lura alla där hela helgen, genom att fuffla med alkofria ölen o hälla upp den snabbt i glas o sen gömma flarran. Och det var jag som var groggblandaren så då visste ju ingen att jag inte hade sprit i min. :P Alla vet ju att jaginte spottar i glaset i vanliga fall så vi kom fram till att det var smidigast så här!
Det var rätt kul att prata blaj o sjunga singstar spiknykter :P
Sen när vi kom hem, då började vårt nya liv :D Vårt nya liv med en pjatt, som visade sig vara världens bästa Tuva!!!! ♥
22 oktober 2008 så var det ett plus på stickan!
Jag hade gjort ett antal test innan som visade negativt, men jag gav inte upp med testandet! Dagarna o veckorna gick, utan varken mens eller ett +. Kroppen kändes konstig, men då visste jag inte om det berodde på att jag slutat med p-piller nyligen eller om jag bara var skengravid helt enkelt. För man ville ju så gärna så man letade tecken mest hela tiden haha. Men konstig kände jag mig.
Nån vecka tidigare så hade jag väl lite gett upp att det skulle bli ett positivt test, och började vänta in mensen istället. Så för att trösta mig gick jag o tatuerade mig (min 3:e tattoo).
Och helgen sen 23-25 okt skulle vi till Umeå och hälsa på våra vänner. Sprit hade inhandlats i massor, och tänkte väl att jag skulle festa som en galning för man vet aldrig när sista gången blir! Så glad värre var jag o såg fram emot en jättekul helg med festande hela helgen lång!
På torsdag morgon så kom jag på att jag kanske skulle ta ett test till bara för att vara på den säkra sidan att det inte var nåt, så jag kunde dricka med gott samvete. Eftersom jag fått så många negativa resultat så var jag inte särskilt förväntansfull utan kändes mer som ett rutinprov på nåt vis...
Och så blir det ju inte alls som jag trott. Det blir ett PLUS!!!! Jag blir totalt chockad, och det första som jag tänker haha är att "nu kan jag ju inte dricka i helgen ju..." och blir HELT förstörd... Jag gråter o gråter och är så glad samtidigt som jag blir SKITRÄDD!!!!
Och sen tänker jag att jag måste ringa nån. Anders ville jag ju inte berätta för på telefonen, så jag ringer till Ida som tror att nåt jättehemskt har hänt eftersom jag inte får fram ett ord först utan bara tokgråter :D
När jag lugnat mig kom jag på att jag nyligen gjort en magnetröntgen av skallen då jag under hösten fick en hjärnretning. Då blir jag skraj igen för en sån röntgen är ska man absolut inte göra när man är gravid. Så jag ringer till mvc och får komma dit samma dag. Som tur är så var jag inte gravid när den röntgen gjordes men det var inte så långt ifrån. TUR!
Och sen gå hela långa dagen och vänta på att Anders skulle komma hem... När han väl kommer hem så slänger han i sig middagen (som var nån trist matrest från dagen innan) och skyndar sig sen ut och ska fortsätta att jobba på husfasaden med min pappa. (Vi höll på o tilläggsisolera huset förra året.). Så då kunde jag inte säga nåt under middagen heller. Fatta vad svårt det var där o inte säga nåt!!!!!
Sen, sent på kvällen när de äntligen är klara, då har jag tänt ljus i sovrummet och sitter på sängen o väntar. Jag höll på halvt dö av nervositet. Och hade väl tänkt säga det på nåt roligare sätt men jag kunde inte hålla mig så jag sa det på studs!!
Den kvällen låg vi länge o pratade... :)
Och sen hade man ju gärna pratat om det hela helgen och smälta det hela. Men tidigt fredagmorgon bar det av med bil till Umeå med 2 andra vänner. Så vi kunde inte prata om det på flera dagar utan bara låtsats som ingenting.. URJOBBIGT!!
Men jag lyckades med att lura alla där hela helgen, genom att fuffla med alkofria ölen o hälla upp den snabbt i glas o sen gömma flarran. Och det var jag som var groggblandaren så då visste ju ingen att jag inte hade sprit i min. :P Alla vet ju att jaginte spottar i glaset i vanliga fall så vi kom fram till att det var smidigast så här!
Det var rätt kul att prata blaj o sjunga singstar spiknykter :P
Sen när vi kom hem, då började vårt nya liv :D Vårt nya liv med en pjatt, som visade sig vara världens bästa Tuva!!!! ♥
Kommentarer
Postat av: Cizzi
Va kul att höra din "historia"! Att hålla tyst om att man är gravid för ens nära och kära är super svårt! Hur långt gången va du när ni berättade? Jag var i vecka 11 som vi berättade för Andreas föräldrar. Vi bodde hemma hos dom några dagar när vi höll på och flyttstäda. Vi berättade för att jag skulle slippa hitta på förklaringar om varför jag kanske mådde dåligt och så. Min mamma fick reda på det på sin födelsedag och min pappa fick reda på det i 60års present. Han fick många presenter med att få ett barnbarn va den bästa (såklart) :)
Trackback
