Tuvaluva

idag var det som sagt öppna förskolan dags! Trots att pedagogerna där (iaf 1 a dom) är VÄLDIGT väldigt pedagogiska så man nästan mår illa, och trots att en del mammor är rätt knepiga, så har vi ändå kul där! Tuva STORMTRIVS! NU när hon kan gå med så vart allt mycket skojigare! För oj vad hon kan gå! Fantastiskt vad det hänt grejor här den senaste tiden!

På öf så batikfärgade vi! En del kanske tycker jag är helt ute och är en hippie, men låt så vara :P
I like it!!

Efter när vi båda intagit lunchen så gick vi en promenad. Vi skulle nämligen stanna kvar i stan eftersom vi skulle göra ett besök på sjukhuset. Ett besök som jag våndades lite inför. För vad säger man till en man i 50års åldern som har haft cancer i flera år, kämpat på och hållt humöret upp så länge, för att nu ha cancer i stort sett hela kroppen och antagligen inte klarar sommaren..? Vad har man att säga till honom?!
Vi gjorde det på ett vis enkelt för oss. Vi pratade som vanligt! Skojade och berättade om huset, om Tuva osv. Han försökte prata på han med men han har även cancer i käken och den var till stor del bortopererad.
Man vill ju ha med en uppiggande present, men blommor får man inte ta med, han sondmatas så inga godsaker var att tänka på. Så vi tog med ett gäng bilder på Tuva och oss! Han vart jätteglad!
Men det gör mig lessen.. En fantastisk människa som får lida så, och inget man själv kan göra nåt åt! Mer än att visa att man finns där...


Så nu är jag trött på alla sätt och vis. Brottas fortfarande med min egen värk, och fajtas med en toktrött Tuva som vart väckt alldeles för tidigt att högljudda målare..
Och samma sak väntar imorgon, och då ska dom måla fasaden utanför sovrummen...
Tror Tuvan har lite feber med, hon har fått 2 ordentliga bett på vristen av nåt, inte myggbett utan nåt mer elakt.. Hela vristen är uppsvullen.. Har smörjt med hydrokortison och hoppas på att det lägger sig..