Tuvaluva

Den här dagen, 19 mars, förra året var den hemskaste dagen hittills i mitt liv. Det var då som vårt hus brann ner till grunden. Tänk att det gått ett helt år! Det har varit ett skitjobbigt år samtidigt som det bästa, eftersom vi fick vår Tuva.
Den här dagen blir tung och jag vill bara att den ska försvinna.. Vi åker ju till våra goa vänner idag så det känns bra!

Alla kan väl tänka sig att det känns jobbigt när ens hus försvinner. Men jag tror inte att om man inte vart med om det själv att man inte helt kan förstå vad det faktiskt innebär rent psykiskt. Att man kan gå upp på morgonen, äta frukost, göra allt det vanliga. För att några timmar senare har förlorat allt och blir hemlös..

Nu fick vi ju en del saker räddade, men vad bryr man sig om ett par kastruller och ett köksbord. Allt det där viktiga försvann, och jag kommer på än idag saker som jag saknar...

Det här har slitit på mig i ett helt år nu och kommer alltid skava i mig. Men jag tror när vi flyttat hem igen till det nya fantastiska huset, då kan jag nog släppa allt det här tror jag. Då börjar vi om igen!

Ni som bor i hus och eldar: Känn er inte säkra efter sotaren vart där. Man tror att i deras rutinkoller ingår allt som ska behövas. Men det gör det inte (inte i vår kommun i alla fall), det ingår inte provtryckning av skorstenen. Det är DÅ man upptäcker ev sprickor i skorstenen (det var troligtvis det som hände för oss, en spricka som vart större o större). En provtryckning bör göras åtminstone vart 10:e år. Så kolla det!!!
OCH, kolla er hemförsäkring. Ha en bra sådan, och se till att värdet för lösöret stämmer med de prylarna ni har!
Vi hade en bra försäkrning, och det är tack vare det som vi kan bygga upp livet igen!